Metodbeskrivningar
Spont används vanligen temporärt, för att till exempel utföra en djup grundläggning. De kan också användas permanent, till exempel i kajkonstruktioner, men måste då ha tillräcklig beständighet.
Sponter och andra stödkonstruktioner används som schaktväggar när det är ont om utrymme och när schakter ska utföras till stora djup.
Täta sponter, eller andra täta skärmar, kan också användas när man vill hindra grundvattenströmning, till exempel för att sänka grundvattentrycket under en schaktbotten. Stålprofiler som slås eller vibreras i lås med varandra ger en tät och kraftig spontvägg. Denna typ av spont är tät hela vägen ner till spontfot (under schaktbotten).
När det är svårt att installera en tät spont, till exempel i blockig jord, använder man ofta glesspont. Man bygger en glesspont genom att slå, vibrera eller borra ned rör (eller andra stålprofiler). Successivt under schaktningen stöttar man sedan jorden i mellanrummen mellan rören med plåtar, brädor eller sprutbetong. Med en glesspont kan man inte täta mot grundvatten under schaktbotten på samma sätt som med en tät spont.
Andra typer av stödkonstruktioner är sekantpålevägg, slitsmur, träspont, plastspont, spontkassetter och schaktslädar.
(sgi.se/sv/vagledning-i-arbetet/grundlaggning-och-forstarkning/stodkonstruktioner)
Kalkcementpelare (KC-pelare) kan användas bl.a. för att reducera sättningar och för att öka stabiliteten för exempelvis väg- och järnvägsbankar, djupa schakter och ledningsgravar. Metoden används främst i lera men också i andra jordar. KC-pelare skapas genom att ett blandningsverktyg roteras ned till avsett djup. I bottenläget vänds rotationsriktningen och under uppdragningen matas bindemedlet ut under kraftig rotation. Pelare kan göras ned till ca 25 m djup och diametern är vanligen 0,6 eller 0,8 m. Pelarna kan installeras singulärt eller sammanfogade med överlappning varvid massiva block, skivor eller andra mönster kan utformas. Centrumavståndet för singulära pelare är normalt 0,8 – 1,7 m. Genom samverkan mellan pelare och omgivande jord erhålls ett block med högre hållfasthet och modul än den oförstärkta leran. Normalt ökar hållfastheten 10-20 gånger inom en månad. Olika typer och mängder av bindemedel kan användas bl.a. beroende på jordart och önskad effekt. De vanligaste bindemedlen är kalk och cement, men även andra bindemedel förekommer. Fördelar § Kostnadseffektiv metod. § Flexibel, kan anpassas m.h.t. jordförhållanden och platsspecifika krav. § Miljövänlig, bl.a. med hänsyn till lågt buller och små vibrationer under installation samt utnyttjande av jorden.
(SGF:s Jordförstärkningskommitté metodblad 030227)
Masstabilisering är en stabiliseringsmetod där bindemedel blandas i olika organiska jordarter. Den utförs med ett blandningsverktyg som är installerat på en grävmaskin. Stabiliseringen görs i horisontell och vertikal riktning och på detta sätt skapas ett "styvt block". Blockets tjocklek brukar variera mellan 1 och 5 m. Väg- och järnvägsbankar kan grundläggas på den masstabiliserade jorden. Utrustningen vid masstabilisering utgörs av en modifierad grävmaskinsarm, kompletterad med bindemedelsbehållare, kompressorstation och ett blandningsverktyg som är installerat på grävmaskinen. Bindemedlet matas pneumatiskt och mängden av bindemedel mäts genom vägning. Diametern på ett blandningsverktyg är normalt 600 - 800 mm och rotationshastigheten är 80 – 100 varv/min. Ett alternativt utförande för masstabilisering är s.k. cellstabilisering (pelarna installeras omlott för att stabilisera hela jordvolymen). Direkt efter det att den stabiliserade jorden härdar läggs en geotextil och överlast ut över ytan. Detta för att erhålla ett masstabiliserat block med mer homogena egenskaper. Sand/Morän Torv Fördelar § Kan användas för stabilisering av organiska jordar § Kan användas för att fixera förorenade massor.
(SGF:s Jordförstärkningskommitté metodblad 030227)
Support structures are usually used temporarily, for example to carry out a deep foundation. They can also be used permanently, for example in quay structures, but must then have sufficient durability.
Sheet piles and other support structures are used as shaft walls when there is a shortage of space and when shafts are to be carried out to great depths.
Sealed sheeting, or other dense screens, can also be used when you want to prevent groundwater flow, for example to lower the groundwater pressure under an excavated bottom. Steel profiles that are struck or vibrated in lock with each other provide a tight and strong sheet metal wall. This type of sheets is tight all the way down to the base of the sheets (under the excavation bottom).
When it is difficult to install sheet piles, for example in blocky soil, other type of piles that are executed with a curtain spacing often used. A wall like this, often called Berliner wall is built by hammering, vibrating, or drilling down pipes (or other steel profiles). Successively during the excavation, the soil is then supported in the spaces between the pipes with plates, boards, or shotcrete. With a Berliner wall like this, you cannot seal against groundwater under the bottom of the shaft in the same way as with a regular sheet pile wall.
Other types of support structures are secant pile walls, slotted walls, wooden sheet piles, plastic sheet piles, sheet pile cassettes or other type of excavation support.
(sgi.se/sv/vagledning-i-arbetet/foundation-and-reinforcement/pillar
Lime-cement columns (KC-pelare) can be used e.g. to reduce settlements and to increase the stability of, for example, road and railway banks, deep shafts and cable trenches. The method is mainly used in clay but also in other soils. LC columns are created by rotating a mixing tool down to the intended depth. In the bottom position, the direction of rotation is reversed and during lifting the adhesive is fed out under strong rotation. Columns can be made down to about 25 m depth and the diameter is usually 0.6 or 0.8 m. The columns can be installed singularly or joined together with overlap whereby massive blocks, rows or other patterns can be designed. The center distance for singular columns is normally 0.8 – 1.7 m. Through the interaction between columns and surrounding soil, a block with higher strength and modulus is obtained than the untreated clay. Normally, the strength increases 10-20 times within a month. Different types and quantities of binders can be used, e.g. depending on soil type and desired effect. The most common binders are lime and cement, but other binders can also be used. Advantages: Cost-effective method. Flexible, can be adapted with respect to soil conditions and site-specific requirements.
(SGF's Soil Strengthening Committee method sheet 030227)
Mass-mixing is a stabilization method where binders are mixed in different organic soils. It is carried out with a mixing tool installed on an excavator. The stabilization is done in horizontal and vertical direction and in this way a "rigid block" is created. The thickness of the block usually varies between 1 and 5 m. Road and railway embankments can be founded on the mass-stabilized soil. The equipment for mass stabilization consists of a modified excavator arm, together with binder carrier, compressor station and a mixing tool installed on the excavator. The binder is fed pneumatically and the amount of binder is measured by weighing. The diameter of a mixing tool is normally 600 - 800 mm and the rotation speed is 80 - 100 rpm. An alternative design for mass stabilization is the so-called cell stabilization (the columns are installed in turns to stabilize the entire soil volume). Immediately after the stabilized soil hardens, a geotextile and overburden is laid over the surface. This is to obtain a mass-stabilized block with more homogeneous properties. Advantages: Can be used for stabilization of organics soils.
(SGF:s Jordförstärkningskommitté metodblad 030227)
constructions)
Copyright © Alla rättigheter förbehållna
